Ett utlovat inlägg. När jag ska skriva om det bästa jag gjort i min karriär, om det svåraste och tyngsta jag gjort och det som kostat mig mest ekonomiskt och känslomässigt. Hur börjar man? Av 244 timmar och 1,5 år så är det svårt att komprimera dom viktiga delarna till ett enda inlägg, men jag gör mitt bästa för att sammanfatta och belysa dom viktigaste delarna, för er.
Våren 2011 så hade jag en dröm, jag ville nå ut till den yngre målgruppen genom en färgglad och kreativ fototidning, detta fanns inte på marknaden och trots att jag var väl medveten om riskerna i tidningsbranschen så satsade jag allt jag hade för att starta upp Shoot magazine.
Som jag skrivit tidigare så driver jag alla mina projekt med hjärtat och aldrig med min plånbok, därför valde jag att arbeta det första halvåret utan ersättning för att pengarna som kom in skulle kunna gå till frilansarna, tryck och övriga kostnader. Jag jobbade som chefredaktör men jag blev också ansvarig för annonsförsäljning, fakturor, packade tidningar och hade kontakt med redaktionen. Jag jobbade dubbelt då jag hade obetalt heltidsjobb för tidningen och heltid med mitt eget företag som gav mig pengar till mina utgifter. Det var otroligt påfrestande men jag älskade trots allt varje sekund och varje gång vi fick en kommentar om tidningen så levde jag på det i flera dagar.
Vi var ett tight sammansvetsat gäng som gjorde allt för tidningen och vi gjorde det väldigt bra, en tidning är otroligt svårt att driva och utan ett dom avgörande delarna som bolaget bakom skulle stå för så fick bolaget snabbt ekonomiska problem.
Under större delen av 2012 så var vi i förhandling med ett förlag som var intresserade att köpa tidningen och därmed bolaget, jag gick på otaliga möten och när jag i juni fick träffa vd’n var det väldigt övertygande att försäljningen skulle ske efter sommaren. Bolaget hade nu stora ekonomiska problem och jag hade en otrolig press. Jag sålde in annonser till ett bonusnummer som jag delvis betalade ur egen privat ficka för att försöka rädda tidningen som nu hade fått väldigt ledsna prenumeranter som väntat länge på ett nummer. På hösten fick vi chockbeskedet att förlaget inte skulle köpa tidningen och det var fruktansvärt, jag har aldrig mått så dåligt för något arbetsrelaterat som jag gjorde då. Vi kämpade i flera veckor efter det för att hitta lösning i både lån och investerare men när vi närmade oss årsskiftet var företaget i så dåligt skick att en konkurs var oundviklig.
Det är svårt att förklara hur ledsen jag varit. Som jag skrev i en kommentar så är jag inte ledsen för dom 300 000 kr jag faktiskt förlorat utan för den känslomässiga smäll detta inneburit för alla inblandade i tidningen och framförallt er prenumeranter. Jag vill inte lägga skuld på någon specifik person eller händelse, trots att jag hade kunnat göra det. Jag lever med känslan att vi alla gjorde det bästa vi kunde och att det inte räckte hela vägen av olika anledningar, att vara bitter och älta är inget som kommer ge tidningen tillbaka. Därför försöker jag se på det positiva som tidningen faktiskt gav, även om det är väldigt tungt just nu. Jag ser inte det som ett misslyckande utan något jag kan lära mig enormt mycket av, jag har lärt känna otroligt många grymma människor och det har öppnat nya dörrar för andra projekt i framtiden.
Jag kommer alltid vara er tacksamma för ni trodde och satsade på tidningen, jag är otroligt ledsen för problemen detta innebär för er och kommer göra allt för att gottgöra och få tillbaka förtroendet för er, ni är viktiga för mig!
Är det någon som mot all förmodan inte fått informationsmailet som prenumererar så kolla skräpposten annars maila info@emelieohlsson.se så skickar min assistent Sarah ut ett nytt till er. Tyvärr får jag inte längre agera i företaget så alla frågor kring prenumeration måste hänvisas till konkursförvaltaren vars kontaktuppgifter finns i mailet.
Som sista ord, mitt varmaste tack för alla era kommentarer, jag har blivit tårögd av er omtanke och fina ord och ni förstår inte hur mycket det betytt för mig dessa dagarna då det varit extra tungt. Stor kram ♥
